Den europeiska staten har blivit för liten och för stor på samma gång. För liten för de globala utmaningarna och för stor för de mjuka värdena.

Staten är för liten för att ensamt kunna lösa de gränsöverskridande klimat- och miljöproblemen. Den är för liten för att kunna styra och kontrollera dagens världsomspännande storföretag som man gjorde på 1900-talet. Den är för liten för att stå emot supermakternas kamp om herraväldet.

Den europeiska staten har samtidigt blivit för stor för de mjuka värdena - språk, kultur och folkliga traditioner. Över hela världen försvinner små språk rask takt och med dessa mänskliga kulturer och traditioner. Även de europeiska kulturregionerna ser sina språkvariteter assimileras in i den dominerande regionens till statsspråk upphöjda idiom. Det är för stor för att skydda, bevara och vårda den lokala biologiska mångfalden.

Utvecklingen under de senaste hundra åren har sprungit iväg från den europeiska staten. Ökad rörlighet har gjort statsgränserna praktiskt omöjliga att kontrollera. En ojämn fördelning av välstånd, resurser och möjligheter har orsakat migrationsströmmar. Vissa statsmakter försöker lägga hinder i vägen för ett fritt informationsflöde över internet - ett modernt bokbrännande - så har dessa försök visat sig svåra att genomföra.

Dagens mänskliga aktiviteter på många plan har blivit alltför komplicerade för styras från en central punkt. Med försöken att handskas med och kontrollera alla aktiviteter och funktioner i samhället har statens verksamhetsområden blivit svåra och dyra.

Detta har blivit tydligt att den europeiska staten som affärsmodell har blivit så omfattande och kostsam att den för med sig krav på mera skatter från medborgarna.

Tiden har kommit för statsmakterna att se över sin verksamhet och fördela dess uppgifter på de bästa och mest effektiva nivåerna i dagens mångfacetterade politiska struktur där både EU, staten, regionerna och kommunerna är viktiga instanser.

En regionalisering av de statliga verksamhetsområdena har varit på tal i många år.

”Låt hela landet leva” har varit en populär partipolitisk slogan i decennier.

Det är dags att sätta spaden i jorden!

Göran Hansson

Intressegruppen: Regional Framtid i Europa